RUMÄNIEN/AZUGA. Skidorten Azuga med sina slitna industribyggnader ingår i resekonceptet “The Dracula Tour”. Gillade herr Vlad skidåkning månntro?

Bilden har inte mycket med Dracula att göra. Bara ännu ett foto på en sliten byggnad, i Azuga denna gång.

Bild är tagen innan jul då shoppingen var som mest hysterisk. Som vanligt erbjöds grönsaker och frukt till specialpris, endast för mig.

RUMÄNIEN/BUKAREST. Något som utmärkte trappuppgångarna var ordentligt misshandlade brevlådor. Antingen är de rejält gamla eller så får rumäner ovanligt hårda paket. Grå var de också. Men på ett charmigt sätt.

RUMÄNIEN/BUKAREST. Ett hus tittar fram. Slitet. Skitigt. Ungefär som jag vill ha mina foton. Typ.

RUMÄNIEN. ”Folkets palats” i Bukarest är ett monument över Ceausescus vansinne. Byggnaden är världens största efter militärhögkvarteret Pentagon i USA och har en yta på 350 000 kvadratmeter fördelade på över tretusen rum och tolv våningar. Flera av våningarna ligger under jord och ska kunna stå emot kärnvapen. Runt 40 000 personer var tvungna att flytta för att ge plats åt mastodontbyggnaden och de tillhörande områdena.

Till skillnad från befolkningen kunde Nikolai Ceausescu belöna sig med kristallkronor på hundratals kilo. Det sägs att när palatsets lampor var tända under 1980-talet så förbrukades lika mycket ström som det gick åt i hela den övriga huvudstaden under ett dygn.

Ceausescu hann dock aldrig arbeta i sitt palats, utan först efter revolutionen började byggnaden användas. I dag rymmer den bland annat parlamentet och konstitutionsdomstolen.

Galet.

CNN filmar inifrån palatset:

Förra sommaren var jag i Riga och fotade. Då fick jag missnöjda kommentarer från vännen Erik att jag visade en orättvis bild av staden. Istället för att plåta den vackra gamla stadskärnan valde jag de sovjetiska miljonprogrammen i utkanterna. Och jag får väl erkänna att slitna byggnader är min grej.

Så, här kommer ytterligare ett foto på en sliten och skitig byggnad. Denna gång från Bukarest.

Här kommer bilder från tåg i Rumänien tagna under några timmars rastlöshet. Att åka tåg var lite av ett äventyr. Med otur fick man hoppa av i en snödriva långt ifrån stationen. Och när lokföraren ansåg det vara dags så började tåget rulla – oavsett om resenärerna hunnit av eller ej. Så skönt kompromisslöst. Och vad gör det stationens biljettförsäljare att en kö bildats och att tåget snart går? Inget alls, allt har sin tid. Manãna i rumänsk tappning. Samtidigt var de tågkonduktörer vi mötte skönt avslappnade och trevliga. Inte minst herr Ilie på bilden ovan.

BUKAREST. Staden kallades en gång i tiden “Lilla Paris” vilket man förstår om man besöker gamla stan. Husen skulle dock behöva en rejäl renovering. Överallt förfaller de en gång så vacka byggnaderna. Bilden är inte tagen från gamla stan men visar hur sliten staden är.